Idag känner jag mig riktigt stolt... har både gjort en långpromenad i rask takt innan lunch och sen ett bra pass på gymmet i eftermiddag. Klapp på axeln där Farmskan. Fast å andra sidan behövdes det verkligen efter all mat, vin och semlor man tryckt i sig under ledigheten... Men gott är det när man vandrar hemåt på stumma ben, ídag pressade jag mig rejält också, vilket är en fis i rymden för er vältränade... jag vet. Men ändå!

 

Alla rester är dessutom uppätna nu så nu börjar vi på ny kula imorgon. Inget gammalt skit som ligger och dräller i kylskåpet och julen är borta. Känns befriande faktiskt. Lilla B:s bil är hembogserad efter haveriet i fredags så nu är det också avbockat. Dags att dra igång vårterminen!

 

Kan inte annat än le åt min make ibland, han är liksom inte som andra. Han har sina ritualer på morgnarna och när brorsan anlände så var han precis färdig.

- Ja, jag sitter på toa och läser tills benen domnar...

 

Ja, vad skall man säga!

//Farmskan