Det är tamejtusan (svårt ord...) likadant varenda gång jag skall ut och flyga. Är det inte värsta stormen i mannaminne så är det snö upp till knäna och frost på vingarna. Hur är det möjligt liksom? Och eftersom färden i eftermiddag går till Nottingham vilket inte är den mest trafikerade platsen på jordens yta så är det ett litet plan och endast två avgångar per dag. Dessutom är man inte hemma igen förrän runt midnatt när man landat, som ni hör, inte det mest optimala stället att flyga till... hej och hå!

Fast det blir en kort tur denna gången, bara en övernattning och det är skönt. Känns som om man behöver jobba på här hemma nu inför en massa beslutsmöten som nu radar upp sig som pärlband. Dessutom kommer ju stora dottern med fästman hem på några dagar i slutet av veckan och då vill man ju kunna umgås med dom så mycket som möjligt också.

 

Gjorde ett nytt bejublat framträdande på Zumban igår... (*ler*). Igår var det en ledare som var otroligt energisk och la ner hela sin själ i sin dans. Om man efter några gånger är en hundradel så graciös (läs: lealös) som henne så får man vara glad. My God vad hon kör, men roligt är det.