Man skall ju inte skoja om sånt här och därför gör jag inte det heller. Min mormor hade alzheimers och jag såg henne sakta tyna bort och bara bli en skugga av sitt forna jag. Även om jag vet att det är ärftligt och jag ibland är orolig för att min förvirring är ett första tecken på denna sjukdom, så hoppas jag verkligen att så inte är fallet. Framförallt för att det är en anhörigsjukdom och jag vill inte att mina nära och kära skall behöva drabbas av det. Men vad är det då idag som utlöst mina tankar...

 

Min bokade tid på massagen var som bortblåst (och ni vet ju hur jag älskar det!)

Jag bad maken lösa in en vinstlott och när han kom fram var lotten redan inlöst... av mig
När min nya kollega försynt frågade vem Louise var som jag kallade henne...
Och då vågar jag inte ens tänka på alla gånger jag glömt möten, tider och annat den sista tiden

Min andra kollega Magda, som för övrigt högst föredömligt jobbat i IKEA-butiken i Borlänge sen i torsdags, brukar le och kalla mig pinsam när sådana här saker händer. Ja ja... jag får väl bjuda på det tills vidare och än så länge lever jag på hoppet att det är stress och allmän förvirring

  

Om det blir för uppenbart så hoppas jag att ni säger till

//Farmskan