Så var man tillbaka i ekorrhjulet igen, första jobbdagen efter en underbar semester är avklarad och jetlagen... jo, den finns där (*ler*). Att resa i 27 timmar, varav 23 av dem i flygplansstol, är oerhört drygt. Ner till Australien så gick det ändå ganska OK för då är man ju så spänd av förväntan att få komma fram. Men hem... när man bara vill komma hem så fort som möjligt... då är resan lååååång. Men jag är stolt över mig själv att jag utmanar min flygrädsla med såna här grejer, så klapp på axeln till mig själv. Och då hade vi ändå en otroligt skumpig start mellan Singapore och Indien där det var rejäl turbulens precis hela tiden. Killen bredvid mig, som åkt där flera gånger, sa att han inte varit med om sådan turbulens tidigare. Huga... men igen, jag är stolt över att jag faktiskt gör det.

 

SJ valde ju också att inte komma i tid med tåget från Kastrup (förvånad någon?) vilket man knappt ens orkar med efter så lång restid och så nära hem. Men men... allt går och strax efter lunch igår var vi äntligen hemma igen i Kristianstad. Lilla B hämtade oss och sen släppte vi av Lisbeth i Everöd och sen hem och packa upp. Hade ju en tanke att jag skulle vara uppe till kvällen för att "komma rätt" och det gick bra till klockan halv fem som slocknade jag i soffan. När maken kom hem från jobbet snarkade jag högt. Välkommen hem kära hustru liksom...

Vaknade till en kort stund och svarade Ja på att äta lite pizza men när han väl kom med den så hade jag somnat igen. Ha ha ha... inte lätt att vara gift med mig inte. Fast sen sov jag i ett sträck till i morse och förhoppningsvis kan jag sova lika gott i natt och sen vara i fas. Vi får väl se (*ler*). Räknade ut att jag varit vaken 41 timmar i sträck och det är klart att det sätter lite spår i kroppen.

Nåja, nu är jag i varje fall hemma och allt har gått bra. Imorgon kommer lill-sonen och Lily på besök och ska stanna tills på söndag. Hur gott är inte det!

 

Tjolahopp!

//Farmskan