Det är så... ibland räcker inte orden till för att trösta någon som sörjer bortom all förtvivlan. Det viktigaste är nog trots allt att bara finnas där och lyssna trots allt, låta dem prata av sig sorgen, tårarna och känslorna. Men det är tufft att se någon man tycker om må så otroligt dåligt. Vi fick i varje fall en bra pratstund igår och det kändes bra trots att det är jobbigt. 

 

Första dagen på kontoret igår efter den långa ledigheten. Det var nästan så att man hade glömt sin portkod (*ler*) och då vet man att det har varit avkopplande dagar. Men dagen sprang iväg och man hann knappt säga Godmorgon innan det var dags att säga Fredagsmys. På hemvägen körde vi inom Malms för att hämta en tantkräm till Farmskan, japp tant inte tand. Maken som inte sett deras nya chateau fick en liten guidad tur och när vi gick där utbrister plötsligt fru Malm till mig

- Du måste noppa ögonbrynen, de är hemska

Hennes man, en vänlig själ, blev helt förskräckt

- Men så säger man väl inte till en kompis

 

Men det är ju just det man gör! Till en kompis kan man säga allt man vill, allt man behöver och allt man känner. Det är ju det som är att vara just vänner. Så jag tog helt enkelt tillfället i akt och få dem noppade, snipp, snapp. Så till mina fina vänner där ute, ni vet vilka ni är, säger jag som igår. Jag älskar er!

 

Ikväll skall jag träffa en ny potentiell svägerska... tjo!

//Farmskan