Det jag skall berätta nu hände mig i morse och jag är fortfarande lite skärrad faktiskt. Allt gick visserligen bra men olustkänslan och rädslan har legat i magen hela dagen. Som vanligt uppe med tuppen och sen in i bilen, på med ljudboken och nosen inställd mot Hyllie. När jag kört nästan hela yttre ringleden i Malmö och närmade mig avfarten mot Hyllie svängde jag av. Bakom mig och bredvid mig kom där upp två bilar vilt tutande och viftande med armar att jag skulle köra in till kanten. Jag fortsatte och kom ner till den lilla rondellen och där stannade jag för annan trafik. Då började den ena i bilen bredvid mig att ta sig ut och jag fick panik och bara tryckte på gasen och gav mig ut i rondellen och bort mot jobbet.

 

Som tur var kom där ingen men jag kan säga att jag var beredd att krocka om det behövdes. Sjukt obehagligt och känslan att inte veta om de följde efter dig eller inte var jättejobbig. Länge tvekade jag om jag skulle köra in och parkera i garaget eller inte men tänkte att det är ju övervakat så det borde vara OK. Nu i efterhand förstår jag att de helt enkelt bara körde upp på motorvägen igen när jag inte stannade.

 

Har ingen aning om reg nummer eller någonting. Bilen var silverfärgad och det var tre män i bilen bredvid mig, alla i 35-års åldern. Ringde polisens tipstelefon, 40 före mig i kön så jag lämnade mitt telefonnummer för att bli uppringd. Givetvis gjorde de inte det och nu kan det ju kvitta... jag har egentligen ingenting mer att berätta. Kan säga att jag körde med låst bil hela vägen hem.

 

Frågan är då... var det vägpirater? Vad ville de åt? Bilen? Pengar?

Eller missade jag bara att hjälpa någon som behövde hjälp

Herregud vad man kan bli skärrad

 

//Farmskan